use the force

Vissa dagar ser jag allt suddigt, mörkt och trasigt i kanterna. Hur mycket jag än koncentrerar blicken på fasta punkter, gnuggar ur ögonen, torkar av alla fönster alla speglar, så fortsätter världen vara diffus och undflyende för mitt förstånd.
Himlen trycker på och agerar lock som stänger inne istället för att vara vägen ut, det öppna.
Sådana dagar vill jag helst riva loss bit för bit av min kropp och med naket medvetande lösas upp.

Tur att det inte är så idag. LALALA TJOHO!