use the force

Det luktar grillat trä i min lägenhet. Lite oroande.
Tänk om grannen är en störd pyroman (ok nej, jag har inte hört om pyromaner som inte är störda...)!
Min balkong är fyra meter över marken, att hoppa ner från den kan nog svida i anklarna.
Som barn (jaja, kanske fortfarande) låg jag ofta och tänkte på hur jag skulle göra för att kunna rädda alla i familjen plus katter, fiskar och värdesaker om det började brinna. Jag planerade in i minsta detalj hur jag skulle väcka syskonen, kasta ut katterna genom fönstret(vårt hus är inte så högt, de klarar det även från övre våningen), vråla på mamma och pappa och få ut åtminstone något varmt klädesplagg. Ja, jag var (är) ett oroligt barn med överdrivna samvetskval och ansvarskänslor.
Jag behöver nog en ovanligt lugn och trygg pojkvän eller säckar med valium (förresten, varför inte båda?).

På torsdag bär det av hemåt. Yippie-kai-eyyy!
Två månader sedan jag gick på knarrande lanthusgolv, två månader sedan jag vaknade på morgonen med en katt i ansiktet, två månader sedan jag satt inklämd mellan mamma och pappa i soffan och såg på random kriminalserie.
Det är nästan läskigt hur mycket jag saknar mitt hem. Antagligen söker jag desperat efter någon plats där jag kan känna åtminstone ett uns harmoni. För tillfället finns det bara hemhemma.
Jag önskar att jag var sådär härligt trygg i mig själv och vågade åka vart som helst när som helst utan att bli skräckslagen.
Kanske om några år, när den värsta hemlängtan gått över.

Lägger in två snygga människor här (helt utan relevans):


James McAvoy, till och med fin som faun.


Kate Winslet. Hon är naturligt vacker och lite awkward. Gillar!

p.s. Ehehe rubriken har ingenting med inlägget att göra. Andra bloggare brukar lägga in låttexter i sina rubriker, så varför skulle inte jag kunna? (även om jag inser att låtvalet kanske inte var det mest seriösa) d.s.

So long.

---

Edit: En påskdesign med vårkänslor fixad.

I fredags dansade jag helt galet till musik jag tidigare inte hört.
I lördags kastade jag chips på tv:n för att Salem inte vann den där melodifestivalen (som jag varje år blir asförbannad på trots att jag "inte bryr mig")
I söndags rullade jag runt på mattor och lärde mig slå undan våldsmän(/kvinnor) i takt till "I´m walking on sunshine" (älskar låtvalet).

Förutom allmänt slöande framför dator och tv har det faktiskt hänt lite skoj i helgen.

Dagen gick i slapphäckens tecken.
Därför behövs en pepplåt till imorgon.

Here we go:

Det var längesedan jag var så depp som idag. Kanske berodde det på den extrema sömnbristen... (no kidding!)
Allt blev till det bättre under ju jutsu-träningen i alla fall. Vi skulle lära oss kast och det slutade med att jag låg mosad under Em och asgarvade.
Vi fick även stå på vår träningskamrats rygg medan denna kröp fram över golvet. Surfa på människa. Jag red på vågen, kände saltvattenstänk mot huden och vinden i håret.
Sedan fick jag kramp i tån, och ingenting är mer uppmuntrande än det.
Tår ser roliga ut redan när de beter sig normalt, tänk då när de spretar åt helt fel håll. Hilarious.
Det är skönt att vara lättroad i svåra tider.

Nu förtjänar min mosiga hjärna lite sömn. Jag vågar knappt tänka på vad som skulle hända efter ytterligare en natt utan vila. Förmodligen något Zombies rise again-ish.

God natt gullevuttar.

//force

Dagen har gått i musiken och panikens tecken.
Klockan elva vaknade jag och vrålade ut; "Faaaaaan", då jag trodde att jag försovit mig till skolan. Så var som tur var inte fallet, jag blev bara lurad av min egen morgonförvirrning (nytt ord, hej).
Vi är ju "lediga" titt som tätt i min skola. Tid för självstudier och annat nyttigt *host*.
I alla fall; när jag lugnat ner mig och satt igång Xena krigarprinsessan på tv var det dags för frukost. Jag kände för att använda mig av min kulinariska ådra och värmde varmkorv. Smashing!

En top model-repris senare satte jag mig vid köksbordet för att rita...
Så gick tiden, jag ritade färdigt sista centimetern på en bild, rev sönder lite papper, ritade en massa nakna tjocka damer i roliga ställningar (inget snusk nu, ok?), åt en apelsin och målade en gran.
Produktivt? Nej.
Vad är det för fel på mig? Varför måste jag alltid sitta uppe i sista sekund och vrida mig i ångestkramper för att få något färdigt?
Kan jag inte få vara en av de där duktiga människorna som gör färdigt allt direkt efter att de fått sin uppgift?
Eller finns risken då att jag blir för slö och slutar se kritiskt på mina verk?
Gwaaargh! I nuläget är inget bra i alla fall. Sluta gnälla, börja producera.
Musiken har gått på högsta volym hela dagen för att överrösta prestationsångest-demonerna.

Jäkla bananorkesterkorkarsel.


foto: Linda P
//force

Nu är jag hemma från en spelning med Loke i Växjö.
Det var mycket trevligt, vi satt på ett golv och gungade med i takten.
Ibland kan det vara skönt att inte dansa runt som en galning till musiken. Att bara sitta på sin mjuka ända och blunda är rätt så guld det med.
Människorna (vad random det låter) jag var på spelningen med stannade i Växjö för öl. Jag kände en viss längtan efter maltdryck och barhäng men förstod att det inte skulle vara speciellt kul att åka tåg ensam halv tolv på natten (med tanke på lektionen imorgon)... så jag bangade.
Nu luktar hela lägenheten deg, och jag har verkligen ingen aning om varför. "Det stora degluktarmysteriet" ska min nästa engelska deckare heta (ja för jag ska hux flux flytta till den engelska landsbyggden, gå klädd i tweedkavaj och se allmänt detektivig ut). Läs den, lovar att det blir spännande!

Ett olöst korsord ligger i min väska och ropar förföriskt.

Vänta inte uppe.

//force

Varför får jag extrem ångest så fort minsta hinder dyker upp i mitt synfält?
Är jag verkligen så svag?
Nej.
Skärpning!

-Dricka kanelte och se på dokumentär om hemsk hudsjukdom, som får det att krypa längs ryggraden, istället för att plugga. Check!
-Måla krigsmålning med hudkräm då man känner sig uttorkad av att ha sett dokumentär om hemsk hudsjukdom, istället för att plugga. Check!
-Steka köttfärs som man inte planerar att äta förrän kanske i övermorgon, istället för att plugga. Check!
-Bygga en koja av täcke och kuddar, istället för att plugga. Check!


Bra kväll. Produktiv.

Så har det hänt.
Efter månader av nära döden-upplevelser genom slirig snö och i branta isbackar har jag slutligen fallit.
Det skedde i backen ner från stationen, väghindret som jag så många gånger svängt förbi i all hast blev nu plötsligt ett hot.
Jag var tvungen att göra en tvär sväng för att komma förbi, men idag var det aningens för mycket snö på ena sidan.
Hjulen gled, det fanns ingenstans jag kunde ta stöd, marken kom närmre. Och så låg jag där, med vänster hand djupt nerborrad i snön och höger hand på cykeln som klämde fast mina ben.
I vanliga fall hade jag asgarvat, nu föll istället en tystnad över platsen. Lite längre bort stod en man och log det vackraste leende jag sett på länge. I säkert en halv minut tittade vi på varandra, jag kom mig inte för att röra på mig, hjärnan och kroppen kopplade inte.
Så kom verkligheten tillbaka och jag upptäckte att min arm låg ingosad i gul snö.

//force- som ibland skrämmer sig själv... (och har på sig fåniga kattstrumpor)


usetheforce.blogg.se ©

Still much to learn I have...
Så ikväll ska Lule och jag se Star Wars, äta rymdgodis (hur det ser ut och smakar får vi se.... jag har inte riktigt hittat på vad det är för något nämligen) och moffa dödsstjärne-pizza.
Självklart ska vi ha på oss våra Star Wars-tröjor och vara äkta nördar som kommenterar allt i varenda film.
Detta ska bli en asfrän temakväll, så är det bara.
Jag är så pepp att jag vrålar rätt ut som Chewbacca. MmmmOOOÖÖÖÖÖH!


Jag har inte målat denna bild... duuh.

Mer vattenmjöl(aka snö) har fallit från himlen och bäddar in oss i kyliga täcken. På sätt och vis gillar jag det, hur allt blir tyst och på något sätt lekfullt.
Min lägenhet ser lite ut som en ungkarlslya(som jag tänker mig den...). Strumpor utspridda på golvet, gamla chipssmulor som krasar under fötterna och tallrikar med oidentifierbart gojs i diskhon. Jag vet, det är vidrigt, och jag ska städa. Andan måste bara falla på...
Det är så skönt med en fräsh lägenhet och känslan av att kunna bjuda hem någon utan att planera in två dagars storstädning först.
I helgen, ja då jäklar ska det ske. Diska, damma, torka och tvätta. Skolarbete måste göras också, och träning.
Ja, mycket måsten... Det blir min måste-helg. "Jippie".

Alldeles nyss skulle jag öppna en burk makrill i tomatsås. En maträtt jag finner mycket god men extremt illaluktande. Fisken ligger i plåtburk och denna måste man öppna med försiktighet annars kan det skvätta.
Tyvärr har jag inte lärt av tidigare misstag, så nu är fiskluktande tomatsås utspritt över hela köket och mina kläder.

Om någon borta i typ Bangladesh undrar vad det är som stinker, så är det bara jag. Hej.



//force

Väldigt ofta befinner sig en gammal man här nere i korsningen. Han stannar precis på hörnet mellan Storgatan och Norra vägen, står där länge med krum rygg och en blick som följer varje rörelse längs vägen.

Idag var han där igen, i snörusket med gubbkepsen på.
Jag undrade; "Vem väntar han på? Har senilitet suddat ut allt utom gamla minnen och lämnat honom kvar i fyrtiotalet där hans fästmö snart ska komma förbi på sin cykel?
Eller är detta hans promenadsträcka? En kort tur mitt på dagen för att se på annat än lägenhetens tomma väggar?
Stackars förvirrade man, står i korsningen dag ut och dag in och vet inte vart han ska!"

Sedan kom bussen...
Hepp, så romantiskt och sorgligt var det.

Ett pysande ljud från cykeln.
"Fan inte punka igen!"
Klev av, klämde på däcket. Nej inget tecken på punka.
Satte upp, cyklade nöjt i den livsfarligt halkiga snön.
Ett pysande ljud från cykeln.
"Men vad i...? Det låter ju som att däcket pressas platt mot marken!"
Cyklade samtidigt som jag vände mig bakåt och stirrade på hjulet, ja mycket riktigt, alldeles utplattat. Cyklade in i snöhög och for omkull.
Kände på däcket igen, stenhårt pumpat.
Vad är detta? Har jag lagt på mig osynlig vikt? För den tyngden som krävs för att mosa ett hårdpumpat däck har jag då inte haft tidigare.

Men åååh förresten, det är ju självklart, vad korkad jag är. Min superhjälteförmåga har äntligen visat sig... i form av tyngd. Jag väger nu mer än bly och bekämpar brottslingar genom att sitta på dem. SCORE!... eller kanske inte.

Beware of Heavy chick! Nej, behöver ett tuffare namn.

Watch out for Fatsowoman! Dutururuuuuu! (<---serenad)

Men rosslig andning och kvävande effekt har jag i alla fall.

Tjippohej och välkommen till den nya bloggen i raden. Enda anledningen till att jag startade denna blogg var för namnets skull. Jag var helt enkelt tvungen att nappa detta åtråvärda nick innan någon annan star warsnördfantast med blogglängtan gjorde det.
Jag är ledsen (potentiella star wars-besatta läsare) om mina kunskaper om Luke och hans vänner inte de bästa, men visst gillar jag lasersvärden, wookierna och Padmés spännande håruppsättningar (så lite star wars kommer klämma sig in i bloggrymden... Ehehe).

Annars är detta en såndär:

Hej-jag-skriver-om-mitt-vanliga-tråkiga-liv-och-fotar-amatörmässigt
-samt-ritar-kladdiga-skisser-med-noll-mening-blogg.

May the force be with you