kladd från någon månad tillbaka
you are a sweet ass candy
Kanske har jag missuppfattat låttexten lite...
Millie – My Boy Lollipop
Nu är jag hemma i skogen, eller Älgarnas stad som min ena bf så fint uttryckte det.
Det var meningen att jag + storasyster+ systerdotter skulle ta en tur till västra götaland och umgås med en äldre herre och en äldre dam, betitlade morfar och mormor. Dessvärre knackade magsjukan på dörren och den lilla i ressällskapet insjuknade. Så, medan hon och storasyster är hemma hos sig och tittar på Pippi Långstrump hänger jag här hemma hos mor och far. Trevligt det med.
Igår (när jag helt mirakulöst vaknade klockan åtta, innan alarmet började tjuta! Är fett med stolt) sken solen hela dagen och jag skuttade omkring utomhus i tights och klänning(say what?) mest hela tiden.
Avsaknade av svindlande kittel i magen fick mig att börja söka efter familjens gamla studsmatta.
Jag letade först i ladugården. Där fanns ingen studsmatta, men däremot ett trumset. Självklart var jag tvungen att föra oväsen en stund. Träffade även på en humla som jag döpte till Mårten. Han surrade omkring i takt till min otakt.
Efter en stunds bankande fick min otåliga hjärna (alltså, kan jag ingenting direkt blir det tråkigt) nog och jag återgick till studsmatte-uppdraget.
Potentiell plats för studsmatteförvaring nr 2 var det gamla halvruttna huset som står på vår tomt.
Jag har alltid varit rädd för det huset. Ända sedan barnsben har jag undvikit att titta mot det, vägrat gå in i det ensam, fått panik av att gå in i det även i andras sällskap, sprungit förbi det när jag kommit hem från skolan och med klappande hjärta smällt igen och låst ytterdörren innan diverse spöken hunnit ifatt mig.
Det kan fortfarande vrida sig olustigt i magen om jag tittar in i något av de mörka fönstren för länge.
I alla fall, nu är jag ju vuxen och rationell. Att fåna sig sådär går inte för sig längre (...).
Därför klev jag igår med bestämda steg in genom den lilla gnisslande dörren för att finna min skatt. Och ja, jag fann den!
Bland en massa oidentifierbart bråte och isolering hade någon (gissningsvis en varför-skulle-jag-bry-mig-om-en-fånig-leksak?-tänkande fader) slängt in min kära studsmatta.
Jag tog tag i saken och släpade ut bit för bit.
Om man säger såhär: Det är väldigt dumt och korkat att vara rädd för spindlar och andra småkryp om man bor här. Därför har jag lagt av med sådana töntigheter. Nästan.
Efter mycket om och men:
Fjädrar att slita sönder fingrarna mot:
En vårlök medan vi väntar på att jag ska sätta ihop konstruktionen:
YAAAAAAAY!:
Millie – My Boy Lollipop
Nu är jag hemma i skogen, eller Älgarnas stad som min ena bf så fint uttryckte det.
Det var meningen att jag + storasyster+ systerdotter skulle ta en tur till västra götaland och umgås med en äldre herre och en äldre dam, betitlade morfar och mormor. Dessvärre knackade magsjukan på dörren och den lilla i ressällskapet insjuknade. Så, medan hon och storasyster är hemma hos sig och tittar på Pippi Långstrump hänger jag här hemma hos mor och far. Trevligt det med.
Igår (när jag helt mirakulöst vaknade klockan åtta, innan alarmet började tjuta! Är fett med stolt) sken solen hela dagen och jag skuttade omkring utomhus i tights och klänning(say what?) mest hela tiden.
Avsaknade av svindlande kittel i magen fick mig att börja söka efter familjens gamla studsmatta.
Jag letade först i ladugården. Där fanns ingen studsmatta, men däremot ett trumset. Självklart var jag tvungen att föra oväsen en stund. Träffade även på en humla som jag döpte till Mårten. Han surrade omkring i takt till min otakt.
Efter en stunds bankande fick min otåliga hjärna (alltså, kan jag ingenting direkt blir det tråkigt) nog och jag återgick till studsmatte-uppdraget.
Potentiell plats för studsmatteförvaring nr 2 var det gamla halvruttna huset som står på vår tomt.
Jag har alltid varit rädd för det huset. Ända sedan barnsben har jag undvikit att titta mot det, vägrat gå in i det ensam, fått panik av att gå in i det även i andras sällskap, sprungit förbi det när jag kommit hem från skolan och med klappande hjärta smällt igen och låst ytterdörren innan diverse spöken hunnit ifatt mig.
Det kan fortfarande vrida sig olustigt i magen om jag tittar in i något av de mörka fönstren för länge.
I alla fall, nu är jag ju vuxen och rationell. Att fåna sig sådär går inte för sig längre (...).
Därför klev jag igår med bestämda steg in genom den lilla gnisslande dörren för att finna min skatt. Och ja, jag fann den!
Bland en massa oidentifierbart bråte och isolering hade någon (gissningsvis en varför-skulle-jag-bry-mig-om-en-fånig-leksak?-tänkande fader) slängt in min kära studsmatta.
Jag tog tag i saken och släpade ut bit för bit.
Om man säger såhär: Det är väldigt dumt och korkat att vara rädd för spindlar och andra småkryp om man bor här. Därför har jag lagt av med sådana töntigheter. Nästan.
Efter mycket om och men:
Fjädrar att slita sönder fingrarna mot:
En vårlök medan vi väntar på att jag ska sätta ihop konstruktionen:
YAAAAAAAY!:
sov då vide, sov!
Alla bilderna tillhör usetheforce.blogg.se och får icke stjälas. Ajsing bajsing.
promenera
Här, några tråkiga foton från en promenad i solen.
Jag hade tänkt ta en tur på ungefär en timme.
Sedan gick jag vilse och var ute i två timmar. Helt ärligt var det härligt.
Alla bilder tillhör usetheforce.blogg.se
Jag hade tänkt ta en tur på ungefär en timme.
Sedan gick jag vilse och var ute i två timmar. Helt ärligt var det härligt.
Alla bilder tillhör usetheforce.blogg.se
innan bilar och tv och iphones
En bra helg till trots
Tack vare asabäst vän.
det går kanske inte så bra just nu
Kanske.
Jag är inte säker.
Jag är inte säker.
we only got one world, so whats wrong with it?
en fundering
Jag förstår inte hur vissa människor med dessert- och bakintresse kan hålla sig smala.
Hade det varit en av mina större hobbies hade jag varit så himla tjock nu.
Hade det varit en av mina större hobbies hade jag varit så himla tjock nu.
sol och babbel
Kusin-Kaka
Syster
Kusin Maja
copyright-skyddade bilder.
Syster
Kusin Maja
copyright-skyddade bilder.
jag går på solsken
Idag vaknade jag tidigt!
Jag måste bara säga det till hela världen.
Är löjligt stolt över något som vem som helst borde klara av.
Så kan det lätt bli när man är arbetslös och seg.
Jag måste bara säga det till hela världen.
Är löjligt stolt över något som vem som helst borde klara av.
Så kan det lätt bli när man är arbetslös och seg.
