Gnäll-Bert is in tha house. Let me hear a Wooop Wooop!

Förkylningen har förvärrats och jag har ingen att gnälla inför.
Det var pluggtid inplanerat med kompisarna idag men jag orkade inte förstå utan låg mest med ansiktet begravt i Lindas (sjukt mjuka och gossiga, ej dammiga) matta.
De andra i plugg-gruppen var tvungna att förklara de mest triviala sakerna för mig men jag bara suckade förvirrat.
I natt var jag nämligen på upptäcktsfärd (kalla det "nästan vaken-sömngång" om du vill). Jag hade svårigheter med andningen, och såg på Torchwood, Smallville, Xena... ja alla de program som sänds mitt i natten, när det började lukta bränd plast.
Första potentiella luktspridare var spisen. Det har hänt att jag smält stekspadar på plattorna förut.
Jag gick ut i köket och kollade läget, ingenting brännbart låg i närheten av spisen och lukten kändes inte alls. Jag gick då ut i hallen, ingen lukt.
Den fanns bara i sovrummet.
Så jag sprang runt runt i lägenheten i bara underkläder och sniffade frenetiskt med näsan i flera minuter.
När jag inte fann källan så dök nya hypoteser upp.
  • En granne har lämnat spisen på och hela huset brinner men ingen orkade säga till mig.
  • En granne har tänt eld på sin lägenhet.
  • Min tv brinner, men jag kan inte se det (say what?)
  • En elak jävel har kastat in en gasbehållare i hyreshuset.
  • Jag har en hjärnblödning på väg (man ska ju tydligen känna lukten av bränd fis då... nästan samma sak som gummi va?)

Till slut gav jag upp och tänkte att jag sover nu och så får vi se om jag vaknar imorgon. Tryggt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0