use the force

Still much to learn I have...
Så ikväll ska Lule och jag se Star Wars, äta rymdgodis (hur det ser ut och smakar får vi se.... jag har inte riktigt hittat på vad det är för något nämligen) och moffa dödsstjärne-pizza.
Självklart ska vi ha på oss våra Star Wars-tröjor och vara äkta nördar som kommenterar allt i varenda film.
Detta ska bli en asfrän temakväll, så är det bara.
Jag är så pepp att jag vrålar rätt ut som Chewbacca. MmmmOOOÖÖÖÖÖH!


Jag har inte målat denna bild... duuh.

från en affisch till skolan. Slutresultatet blev ärligt talat skit, men jag är typ helt ok (lite) nöjd med illustrationen, och det är ju bra... Annars brukar jag bara vilja slänga allt mina flötiga fingrar varit nära. Skål för det.
Nej jag har inte ritat geten (vet inte varför jag vill kalla det get hela tiden, ordet hjort vägrar verkligen placera sig i munnen). Det är ett foto som jag frilagt och lagt övertoning på. Ska lära mig rita hjortar någon gång, lovar.

usetheforce.blogg.se ©

Mer vattenmjöl(aka snö) har fallit från himlen och bäddar in oss i kyliga täcken. På sätt och vis gillar jag det, hur allt blir tyst och på något sätt lekfullt.
Min lägenhet ser lite ut som en ungkarlslya(som jag tänker mig den...). Strumpor utspridda på golvet, gamla chipssmulor som krasar under fötterna och tallrikar med oidentifierbart gojs i diskhon. Jag vet, det är vidrigt, och jag ska städa. Andan måste bara falla på...
Det är så skönt med en fräsh lägenhet och känslan av att kunna bjuda hem någon utan att planera in två dagars storstädning först.
I helgen, ja då jäklar ska det ske. Diska, damma, torka och tvätta. Skolarbete måste göras också, och träning.
Ja, mycket måsten... Det blir min måste-helg. "Jippie".

Alldeles nyss skulle jag öppna en burk makrill i tomatsås. En maträtt jag finner mycket god men extremt illaluktande. Fisken ligger i plåtburk och denna måste man öppna med försiktighet annars kan det skvätta.
Tyvärr har jag inte lärt av tidigare misstag, så nu är fiskluktande tomatsås utspritt över hela köket och mina kläder.

Om någon borta i typ Bangladesh undrar vad det är som stinker, så är det bara jag. Hej.



//force

©
Att pilla med mönster brukar inte vara min grej, men här fastnade jag för att mutera tjejen till växt.


©
Skoluppgift. Tolka lite hur man vill. Det skulle i alla fall vara en rörelse som plötsligt bryter mönstret och gör något "chockerande".
Så katten sitter och glor åt ett håll, sedan åt ett annat, slickar sig lite i rumpan och POW så far den plötsligt upp och fångar en fluga som vi människor inte alls lagt märke till.
Hade inga referensbilder så det var spännande att rita rumpslickeriet från blotta minnet. Fungerade sådär.


Följ med bloglovin

Du vet känslan av att träffa en sextonåring och tänka; "Nämen han/hon är ju så liten och naiv, var även jag sådan vid den åldern?"

Jag har den känslan nu, fast inför nittonåringar.
De känns små, rätt så omogna (ska jag säga, är ju värst barnet), som de tillhör en svunnen tid, en tid med festival där folk har snoppar ritade på armarna och pissljummen folköl i handen.
Jag är förbi den tiden, det var flera år sedan jag var nitton.

Men nu till det konstiga; jag fyller 20 först i maj.

//force

Väldigt ofta befinner sig en gammal man här nere i korsningen. Han stannar precis på hörnet mellan Storgatan och Norra vägen, står där länge med krum rygg och en blick som följer varje rörelse längs vägen.

Idag var han där igen, i snörusket med gubbkepsen på.
Jag undrade; "Vem väntar han på? Har senilitet suddat ut allt utom gamla minnen och lämnat honom kvar i fyrtiotalet där hans fästmö snart ska komma förbi på sin cykel?
Eller är detta hans promenadsträcka? En kort tur mitt på dagen för att se på annat än lägenhetens tomma väggar?
Stackars förvirrade man, står i korsningen dag ut och dag in och vet inte vart han ska!"

Sedan kom bussen...
Hepp, så romantiskt och sorgligt var det.

Ett pysande ljud från cykeln.
"Fan inte punka igen!"
Klev av, klämde på däcket. Nej inget tecken på punka.
Satte upp, cyklade nöjt i den livsfarligt halkiga snön.
Ett pysande ljud från cykeln.
"Men vad i...? Det låter ju som att däcket pressas platt mot marken!"
Cyklade samtidigt som jag vände mig bakåt och stirrade på hjulet, ja mycket riktigt, alldeles utplattat. Cyklade in i snöhög och for omkull.
Kände på däcket igen, stenhårt pumpat.
Vad är detta? Har jag lagt på mig osynlig vikt? För den tyngden som krävs för att mosa ett hårdpumpat däck har jag då inte haft tidigare.

Men åååh förresten, det är ju självklart, vad korkad jag är. Min superhjälteförmåga har äntligen visat sig... i form av tyngd. Jag väger nu mer än bly och bekämpar brottslingar genom att sitta på dem. SCORE!... eller kanske inte.

Beware of Heavy chick! Nej, behöver ett tuffare namn.

Watch out for Fatsowoman! Dutururuuuuu! (<---serenad)

Men rosslig andning och kvävande effekt har jag i alla fall.

Tjippohej och välkommen till den nya bloggen i raden. Enda anledningen till att jag startade denna blogg var för namnets skull. Jag var helt enkelt tvungen att nappa detta åtråvärda nick innan någon annan star warsnördfantast med blogglängtan gjorde det.
Jag är ledsen (potentiella star wars-besatta läsare) om mina kunskaper om Luke och hans vänner inte de bästa, men visst gillar jag lasersvärden, wookierna och Padmés spännande håruppsättningar (så lite star wars kommer klämma sig in i bloggrymden... Ehehe).

Annars är detta en såndär:

Hej-jag-skriver-om-mitt-vanliga-tråkiga-liv-och-fotar-amatörmässigt
-samt-ritar-kladdiga-skisser-med-noll-mening-blogg.

May the force be with you