use the force

Gårkvällen var underlig.
Jag var på eurovision-kalas lite snabbt och skrattade åt pottfrisyrer och 80-talsdans.
Sedan sprang jag det snabbaste jag kunde till stationen. Det tar ungefär 15-20 minuter att gå i normal takt, jag sprang/gick (och andades som en hund med struma) dit på 6 minuter. Score!
Åkte tåg och gick genom staden helt ensam vilket både var läskigt och spännande. Som tur var hade jag sms-kontakt med J, och vi fnissade i samförstånd åt att kasta köttbullar på varandra... Öhm.

Anlände till Kåren och mötte upp några friendos, dansade mig dyngsvettig i några timmar och fick öl utspillt över halva kroppen. På stora dansgolvet låg några ton sand och dammet yrde i luften. Äkta beachparty.
Det var kul och galet och lite äckligt (mest den utspillda ölen och all svett dåva).
Vid två var det dags att hoppa på bussen mot Hålan (...och vidare! vill jag skriva, men nej)

Till en början går dessa bussresor bra, man gosar ner sig i ett säte och svalnar långsamt efter all dans. Men så sätter fläkten igång (förmodligen för att folk inte ska kräkas och ha sig av värme+ för mycket alkohol) och det blir rövkallt (alltså riktigt arktiskallt. Isbjörnar skulle springa till närmsta klädaffär och köpa vinterjackor).
Lagom till att bussen kommer fram till Hålan är man så nedkyld att läpparna skiftar i blått och tänderna hackar sönder. Lägg då på en tio minuters promenad genom natten (med m-mm, svensk sommar).
Frusen de luxe.

Det har regnat, blåst, solstekt och åskat idag. Väderguden Åsa(det är hon som styr i dessa trakter) är tydligen ambivalent idag.

Baksidan på mitt lår kliar fortfarande trots att det inte längre är vinter och torr luft. Förstår inte grejen.

Alla verkar tycka att den 29:onde maj är den perfekta dagen för fest.
Jag har blivit bjuden till fyra stycken och ovanpå det är det eurovision ikväll.
Kunde inte allt kul vara mer utspritt? Crap.
I vilket fall som helst måste jag duscha nu för att sedan avgöra vad som har bäst förutsättningar för att bli kul ikväll.
Just an ordinary day:

usetheforce.blogg.se©

//force

Åh vad jag är dålig på att uppdatera.
Åh vad solen skiner.
Åh vad helt ok det känns att ha fyllt 20.
Åh vad jag längtar efter att springa över en välklippt gräsplan och svettas skiten ur mig.

Uh vad pinsamt av mig igår att sova bort hela kvällen. HELA! Inte en timme eller två som jag råkar sova bort ibland, utan sju timmar!
Jag vaknade alltså halv två på natten med galna hungerskänslor och en hoptorkad mun. Drack en liter vatten, borstade tänderna och slocknade igen. Frikkin unbelievable.
Men med tanke på hur många gånger jag dygnat de senaste månaderna kanske min kropp behövde ta igen lite sömn....


En bild på blommor som representerar min dåliga dygnsrytm. Eller något.

usetheforce.blogg.se©

Jag är totalt speedad. Det blir lätt så när man dygnar.
Men för att inte bli deprimerad och knäpp senare idag ska jag nog sova lite nu. En timme eller så.

Natten har varit rolig, det går alltid att prata med H.
Äntligen har jag rensat bland alla bilder. 4200 ner till 2700! Ska fortsätta i eftermiddag. Det känns som att min kropp blivit renad bara för att de där bilderna är borta. Jag älskar att slänga ut skräp, vårstädning ftw!

Bahbaj!

Internet... vad är det?
Vädret är vackert och jag vill ut och springa.

Nog.

Delfinshow. Sååå stor fisk.

Helan väntade länge vid lagunen, men ingen delfin kom förbi.

Dessa glasögon ger koncentrationssvårigheter javisst. Jag kan inte se mig själv i galen vidvinkel och prata samtidigt. Det leder bara till förvirring.

Ett misslyckat hoppfoto. Sedan såg jag Smala Sussie-Pölsa... tror jag. Helan skrek efter honom, då skämdes jag faktiskt lite (inte ofta det händer minsann).

En psykosäl som stirrade på oss aslänge. Jag blev paralyserad och fick panik.

Men slappnade sedan av och såg bort mot fjärran sälhorisont.

En apa med körkort är inte att lita på.

Slushie! Slushie! Slushie! Den med tre färger var Helans, den med två min. Vi fnissade glatt åt att glasen såg ut som stora provrör och låtsades dricka gift.

Sedan blev vi matade med frukt. Lindur hade inget bordsskick så maten hängde utanför munnen.

En liten arrogant apa som inte ville vara nära mig.

Den skuttade iväg så fort jag ens närmade mig. Jag kanske luktade illa... jag kanske luktade apa.

Men Lindur var ok att klättra på. På hennes kamera och ner i tårtpåsen. (nej man får inte röra aporna, men denna klättrade upp självmant och försökte man plocka bort den fanns det risk för ett apbett)

Davidshjortar med såriga horn var det första vi såg efter att ha inträdit i Kolmårdens förlovade djurpark.

Under präriehundarnas (som såg ut som små hamstrar) inhängnad kunde men krypa omkring i rör.

Helan, Kakan och Linda i en "Turn and pose".

Vi gick energislingan. Helan hade lite problem att få med sig tårtan (i påsen).

En beslutsam get stötte vi på.

Och en smart get.

Igår (lördag) besökte Thefeed, Kakan, Lindur och jag Kolmårdens djurpark för lite födelsedagsfirande (Helans B-day).
Det började med att vi körde fel och hamnade strax utanför Katrineholm. Bra start på dagen!
Humöret var ändå på topp och vi sjöng oss fram i de östgötska skogarna.
Vid halv tolv slirade vi in på djurparkens parkering, peppade och fjortisfnittriga.

Första anhalt inne i parken var Bamses värld. Inte för att besöka de obehagliga levande gosedjuren med plasthus(som man kan tro med tanke på graden av mognad i vårat gäng) utan för att kissa. Jag försökte få Lindur att gå på en av toaletterna för små flickor, men hon vägrade. Tydligen skulle hon missa det lilla toaletthålet om hon ens försökte...
Sedan bar det av mot björnar, bufflar och dylikt.
Vi betraktade en deprimerad oxe, sprang fram och tillbaka i tunnlarna under lemmel-inhängnaden (ja, eller vad det nu var för hamsterliknande djur som bodde där) och klappade på små och stora getter(grisarna var omöjliga att röra vid, de sprang ilsket runt och letade mat).
Snart var det dags för apmatning. Medan Kakan stannade vid NahmNahm för att köpa nudlar gick vi andra till apornas casa. De hade roliga rumpor och klättrade runt i sina ställningar, som vanligt alltså.

När vi gjort en snabbvisit i Tiger World började det bli bråttom till delfinshowen. Lindur som har lite förbehållning tvingade med oss till delfin-kön, och tur var väl det. Annars hade vi aldrig fått några sittplatser. Mängden av folk som ville se dessa charmiga(men enligt en delfinskötare jag känner; väldigt skitiga) djur var enorm.
Helan och Kakan höll platser i kön medan Lindur och jag gick till en hamburgerrestaurang i närheten.
Vi förstod att vi inte skulle hinna äta innan showen så Lindur tog enbart pommes och jag en liten portion nuggets med pommes. Glada i hågen traskade vi tillbaka till kön. Jag pillade upp matlådan och skulle just ta en pommes när hela kalaset rasade ner på den smutsiga asfalten.

"Helvetes jävla fuck!" skrek jag rätt ut bland alla barn.
Helan sa; "Plocka upp den innan det blir äckligt"
"Men det kvittar väl om det ligger där fem eller trettio sekunder, maten blir lika smutsig för det." surade jag.
Då kom en liten pojke fram och sa att det gick minsann att äta det där.
"Är det säkert?" frågade jag honom.
"Jadå".
Så jag plockade upp det mesta och väste "fan fan fan" medan några småbarnsföräldrar stirrade surt.

Delfinshowen var magnifik. Jag kunde alla Markoolio-låtar som spelades (kanske inte borde ha erkänt det där...) och delfinerna med skötare var jätteduktiga på att skvätta ner oss åskådare.
Även om showen i stort var riktad mot barn tror jag att de flesta vuxna hade lika roligt som de små.
Helan och jag viskade gång på gång till varandra hur tårögda vi var (detta låter som att vi är två små tanter som sitter och ser sina barnbarn sjunga julsånger hemskt falskt i kyrkan).

Efter showen var det dags för tårtan Helan burit med sig hela dagen.
Vi slog oss ner vid delfinlagunen och såg på bajsande delfiner samtidigt som vi åt gräddtårta.
Lindur och Kakan rusade iväg mot rovfågelvisningen medan Helan och jag tittade på helt störda nandus som sprang fram och tillbaka i sin hage.
Innan parken stängde hann vi även med att hälsa på monstersälar, glo på hungriga elefanter och åka en klaustrofobisk rutchkana.
Klockan fem promenerade vi in på tropikariet för att besöka skrikiga papegojor, jättespindlar och diverse fisksorter.
Det var fuktvarmt och intressant.
Strax efter sex bar det av hemåt. Allsång på små slingriga vägar förbi bräckt vatten och flådiga villor.
Helan släpptes av i stan och jag vid tågstationen. Hemma väntade grillat och Ross Nobles ståupp-show.

Bra dag.

fredag- dålig dålig dag som snabbt ska glömmas. Ingen speciell anledning, bara jag och min hjärna som slåss lite.
lördag- härlig dag på Kolmårdens djurpark. Jag såg Pölsa och Bolibompa-Victor. H såg någon snubbe som är känd skådespelare men hon kunde varken beskriva utseende, komma på namnet eller säga vad han medverkat i. Bra där.
Vi skrämdes av sälar, klappade på getter och åkte rutschkana.

Ojoj, nu ska jag äta pannkaka och ta tåget hem.
Får fixa det här inlägget till något snajdigare senare ikväll.
So long //Force