use the force

Igår (lördag) besökte Thefeed, Kakan, Lindur och jag Kolmårdens djurpark för lite födelsedagsfirande (Helans B-day).
Det började med att vi körde fel och hamnade strax utanför Katrineholm. Bra start på dagen!
Humöret var ändå på topp och vi sjöng oss fram i de östgötska skogarna.
Vid halv tolv slirade vi in på djurparkens parkering, peppade och fjortisfnittriga.

Första anhalt inne i parken var Bamses värld. Inte för att besöka de obehagliga levande gosedjuren med plasthus(som man kan tro med tanke på graden av mognad i vårat gäng) utan för att kissa. Jag försökte få Lindur att gå på en av toaletterna för små flickor, men hon vägrade. Tydligen skulle hon missa det lilla toaletthålet om hon ens försökte...
Sedan bar det av mot björnar, bufflar och dylikt.
Vi betraktade en deprimerad oxe, sprang fram och tillbaka i tunnlarna under lemmel-inhängnaden (ja, eller vad det nu var för hamsterliknande djur som bodde där) och klappade på små och stora getter(grisarna var omöjliga att röra vid, de sprang ilsket runt och letade mat).
Snart var det dags för apmatning. Medan Kakan stannade vid NahmNahm för att köpa nudlar gick vi andra till apornas casa. De hade roliga rumpor och klättrade runt i sina ställningar, som vanligt alltså.

När vi gjort en snabbvisit i Tiger World började det bli bråttom till delfinshowen. Lindur som har lite förbehållning tvingade med oss till delfin-kön, och tur var väl det. Annars hade vi aldrig fått några sittplatser. Mängden av folk som ville se dessa charmiga(men enligt en delfinskötare jag känner; väldigt skitiga) djur var enorm.
Helan och Kakan höll platser i kön medan Lindur och jag gick till en hamburgerrestaurang i närheten.
Vi förstod att vi inte skulle hinna äta innan showen så Lindur tog enbart pommes och jag en liten portion nuggets med pommes. Glada i hågen traskade vi tillbaka till kön. Jag pillade upp matlådan och skulle just ta en pommes när hela kalaset rasade ner på den smutsiga asfalten.

"Helvetes jävla fuck!" skrek jag rätt ut bland alla barn.
Helan sa; "Plocka upp den innan det blir äckligt"
"Men det kvittar väl om det ligger där fem eller trettio sekunder, maten blir lika smutsig för det." surade jag.
Då kom en liten pojke fram och sa att det gick minsann att äta det där.
"Är det säkert?" frågade jag honom.
"Jadå".
Så jag plockade upp det mesta och väste "fan fan fan" medan några småbarnsföräldrar stirrade surt.

Delfinshowen var magnifik. Jag kunde alla Markoolio-låtar som spelades (kanske inte borde ha erkänt det där...) och delfinerna med skötare var jätteduktiga på att skvätta ner oss åskådare.
Även om showen i stort var riktad mot barn tror jag att de flesta vuxna hade lika roligt som de små.
Helan och jag viskade gång på gång till varandra hur tårögda vi var (detta låter som att vi är två små tanter som sitter och ser sina barnbarn sjunga julsånger hemskt falskt i kyrkan).

Efter showen var det dags för tårtan Helan burit med sig hela dagen.
Vi slog oss ner vid delfinlagunen och såg på bajsande delfiner samtidigt som vi åt gräddtårta.
Lindur och Kakan rusade iväg mot rovfågelvisningen medan Helan och jag tittade på helt störda nandus som sprang fram och tillbaka i sin hage.
Innan parken stängde hann vi även med att hälsa på monstersälar, glo på hungriga elefanter och åka en klaustrofobisk rutchkana.
Klockan fem promenerade vi in på tropikariet för att besöka skrikiga papegojor, jättespindlar och diverse fisksorter.
Det var fuktvarmt och intressant.
Strax efter sex bar det av hemåt. Allsång på små slingriga vägar förbi bräckt vatten och flådiga villor.
Helan släpptes av i stan och jag vid tågstationen. Hemma väntade grillat och Ross Nobles ståupp-show.

Bra dag.