use the force

En till natt till ända. Återigen har jag låtit timmarna gå i vaket tillstånd.
När kommer kroppen säga emot?
När kommer den kollapsa av trötthet?
Idag kanske, när jag skuttar runt på naturhistoriska med M och glor på uppstoppade, dammiga djur. Plötsligt får mina nerver för sig att stänga ner och jag faller ihop bredvid skogens konung, eller en liten tilltorkad musfamilj.
Tvångssövd av mig själv.
Cool!

Helt random.
En natt för några veckor sedan var jag ute med ett gäng och lekte på stan. Kompis H och jag hittade ett lysande skyltfönster fullt av förtrollande lampor. Som de skator vi är kunde vi inte låta bli att stanna och glo på allt skinande och glittrande. Den finaste och mest kitchiga lampan har vi här:


//force

Idag har jag ätit chips.
Enbart.
Följa kostcirkeln, my ass *låtsas vara cool och ignorant men är egentligen en liten mes som är stolt över att äta fel, vilket är helt wacko och korkat*.

Mitt kroppsliga förfall är ett faktum.
För att muntras upp tittar jag på gamla bilder.
Jag och H på Gamex-mässan doin some Mario:

Nej.
Jag vet inte.
Tror inte det.
Jag hatar att jag är ett enda stort i-landsproblem.

I min garderob står luften stilla.
Ute far tiden förbi.
Och så.

Jag
Slåss med katter.
Sväljer fett och kolhydrater i form av chipssmulor.
Är en slacker.

Det är tidig morgon.
På hustaket mitt emot sitter en kråka och stirrar rakt upp i skyn.
Jag har varit vaken hela natten och gjort precis ingenting.
Det var härligt.