colors of the wind, colors on my clothes

Jobbetijobba.
Jag målar för fullt, kladdar ner oömma kläder och känner låtsas-reumatismen slita i fingerlederna efter för många timmar med ett krampaktigt grepp om penseln.
Det är roligt när jag kommer in i ett så kallat flow. Då jag inte hör varje långsam minut sakta knega sig förbi utan istället hamnar i ett drömskt tillstånd med ett enda mål, att färglägga väggen framför mig.
Men när solen bränner över ryggen och en evighet känns kort i jämförelse med hur lång tid det tar att måla en ynka meter vägg, då vill jag bara lägga mig ner på den grusiga asfalten och tjura.

Vad som får timmarna att gå förutom tusen tankar om allt, ensamkaraoke utan tv-skärm (alltså sjunga som vanligt) och envist penselgno är att lyssna på radio.
Numera kan jag alla hits utantill, känner på mig utan att kolla klockan när det är dags för nyheter och vet varje programledares glada ljud, obekväma ljud, trötta ljud och finurliga ljud (det som kommer ur dem förutom ord tonläge inräknat).
Mellan 07.00 och 16.00 är jag en äkta p3-nörd (med paus för toalettbesök och en kort lunch).

Det känns rätt gött faktiskt.

//force

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0